Små barn små bekymmer..

Vi har varit hos mamma och pappa på obestämd tid. De har haft semester från sina jobb och har haft fullt upp med barn och barnbarn istället. För något lugn råder det inte när vi är i närheten. Ingen ordning och reda heller för den delen.
IMG_3033

Mormor är favoriten. Ines följer efter henne vart hon än går och om hon råkar sitta på en stol i några sekunder säger lillan ”kom momo nälla”. Än så länge har jag lyckats väldigt väl med uppfostran för det är en artig liten tjej vi har. Säger tack när man hjälper henne och ber snällt om saker. Tack och snälla är två ord som man kommer långt på. Det är flera gånger som jag har sagt nej till henne varpå hon kontrar med sitt söta ”nälla”, okeeej då.

IMG_3030Ett getingstick på insidan av armen, stickor i fötterna och körsbär på händerna som ser ut som blod är de största bekymmer Ines har haft. Härligt att va’ barn.

Det har varit oerhört varmt den senaste veckan så vi har badat i poolen, gjort rabarbersaft, ätit körsbär i mängder, plockat hallon, spelat boll (skulle skjuta en boll på muren så att den skulle studsa tillbaka men med min bollkänsla råkade jag ju förstås skjuta på Ines… ingen skada skedd), Ester har legat på en filt eller i badbaljan, jag har suttit i skuggan men svettats mest ändå.

Det var skönt att komma hemifrån och framförallt en himlans tur med tanke på allt runtomkring. Dessutom känner jag mig alltid så instängd i lägenheten om somrarna. Jag och Ester körde tillbaka till Jönköping i tisdagskväll och har varit för oss själva sedan dess. Vi har dagarna oplanerade, äter, sover och försöker vila ut så gott det går. Försöker ta mig ut på en promenad om dagen vilket helt klart blir svårare när jag är själv.

Vadstena

Min förlossningsdepression och mina problem kan jag skriva hur mycket jag vill om. Jag har valt att vara öppen och ser inget konstigt med det. Jag tycker det är skönt att skriva av mig, jag formulerar mig bäst så och det känns som en bra tröst. När andra är inblandade kan jag inte skriva av mig här vilket jag givetvis respekterar och därav tystnaden. Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag känner mig inte ärlig om jag fortsätter blogga som om ingenting har hänt men och andra sidan kan jag dela med mig av de ljusa stunder som finns.

vadstenaSenaste veckan har vi rest på Östergötlands vägar. Närmare bestämt till Vadstena för att spela minigolf och äta glass.vadstena
Mamma och pappa åker för det mesta motorcykel numera.IMG_3082 IMG_3108
Som vanligt spelade jag väldigt dåligt, humöret svajade men jag höll mig ändå i skinnet. Jag är av den typen som kastade klubbor, rabblade alla svordomar, grinade och till slut tog i allt vad jag orkade i yngre dar’. Sistaplatsen gick till mig.IMG_3101
Att ha med en vild snart tvååring var inte så himla genomtänkt, men det gick, utan att bada.IMG_3122
Ester är mest nöjd. Det spelar inte så stor roll vad vi gör eller är. Hon är verkligen en lugn bebis till skillnad mot den förra vi hade.
IMG_3116 IMG_3125

Käftsmäll

Jag var på väg upp ur depressionen, försöker fortfarande hålla huvudet över ytan, försöker blunda för problem, sväljer gråten. Vilken jävla käftsmäll. Jag vill vakna upp ur denna mardröm.

sipsnap

För ett tag sedan fick vi hem produkter från SipSnap. Fina, färgglada och mjuka produkter i silikon. Konceptet är helt enkelt att de förvandlar vilket glas som helst till en spillfri mugg.
sipsnapsipsnapsipsnap
Det finns en variant som ser ut som en pipmugg och en annan som är gjord att dricka med sugrör. Både går att ”vika ihop” och tar liten plats om man t.ex. ska packa med den i skötväskan.sipsnapDet är fina produkter, kanske smart och smidigt för andra men tyvärr har jag inte fallit för produkterna. Hemma dricker Ines ur vanligt glas, om inte, så har vi vanliga pipmuggar. När Ines fick testa att dricka ur pipmuggen fick hon suga ganska hårt för att det överhuvudtaget skulle komma något. Det känns ärligt talat bökigare att sätta på dessa än att skruva fast ett tillhörande lock till vanliga pipmuggen. I skötväskan har jag alltid vatten ifall Ines blir törstig när vi är ute och därför finns det ingen anledning att packa ner ett silikonlock. Inget vinnande koncept för oss tyvärr.

 

SipSnap hittar du här, i samarbete med SipSnap

promenad genom stan och rabarbersaft

Idag har vi tagit en sakta promenad hem till min farmor och farfar som bor på andra sidan stan. Det är ungefär 2,5 kilometers promenad och det är inte fy skam att Ines gick. Farfar har legat på sjukhus men är hemma igen så vi hälsade på, gav ett tusenbitarspussel, fikade och plockade rabarber. IMG_2882 IMG_2888IMG_2921
Vi fikade på goda bullar och saft. Ines åt glass så det stod härliga till.IMG_2928
Målade gjorde hon också! Den väggen har blivit målad måååånga gånger i sina dar’ Hon tyckte det var roligt men jag tror jag tyckte det var roligare när jag var barn. Hon kanske inte har åldern riktigt inne än. Vatten och en pensel är allt som behövs. Motiven torkar snabbt så det är bara måla nytt igen.IMG_2935 IMG_2932
Ester har legat nöjd i vagnen och skrikit sig hes. Hon kom tyvärr inte undan förkylningen och rosslar som en 90-årig gammal tant hon också.IMG_2950 IMG_2946
Vi plockade rabarber med löv stora som elefantöron, till Ines stora glädje som gick runt och viftade.IMG_2952
Ikväll har vi gjort rabarbersaft med citron som förhoppningsvis får avsmakas iskall i morgondagens sommarvärme(?).

Shoppingrunda och lunch på Moas 

Idag har jag, mamma och Ester varit på en shoppingrunda. Stan är inte stor men det tog sin lilla tid ändå. Jag testade jeans men kom fram till att jag ska vänta med att köpa jeans tills min kropp är något mer återställd. Det känns lite som att kasta pengarna i sjön om jag handlar nu och byxorna är för stora om ett tag. Tanken är ju att magen ska bort.. frågan är bara när. Ines och Ester fick i alla fall massa fint från sin mormor och morfar som vi tacksamt tagit emot. Både sommarfint och lite varmare kläder till hösten.
tranåsmoas krog och cafe tranås moas krog och cafe tranås

Vi mötte upp pappa på Moas för en lunch, älskar verkligen deras supergoda skagenröra! Ikväll har vi hängt med Ines. Virvelvinden är tillbaka och det full rulle som vanligt. Vi har grillat, plockat bär, gungat lite. Barnen sover nu och det ska jag med göra. Ladda med ny energi för morgondagen.

livet just nu

Nu har jag dränkt mina blommor i vatten i hopp om att de ska klara sig över helgen. Vi lämnade Jönköping igår och stannar i Tranås på obestämd tid. Jesper jobbar två veckor till innan han har semester. Det är nog bara bra att han har sen semester i år för annars hade jag nog hunnit slita av mig håret, sumpat vårt förhållande och hans semester.. Vi är så himla irriterade och besvikna på varandra. Vi har inte förstått samspelet mellan män och kvinnor, att vi är olika, och därför kan vi inte enas, förstå eller stötta varandra. När vi är i Tranås är vi inte under samma tak under dygnets alla timmar och just nu känns det skönt att vara ifrån varandra lite. Det är säkert inte den bästa lösningen, men smidig och skön för stunden. Jesper har varit en solstråle och varit hemma från jobbet, tagit hand om barnen, mig, lagat mat och fixat mycket praktiskt. Det känns skönt för mitt samvete att han kan sticka iväg till polare, släppa ansvaret och ha roligt.gräshagen
Fina Gräshagen. Jag försöker komma ut på en promenad om dagen för att må bra. Oftast korta, långsamma promenader i kvarteret. Alltid pest och pina att komma ut men alltid lika skönt att vara ute.gräshagen

Helgen är helt oplanerad, barnen är hos sin farmor så hon har nog fullt upp skulle jag tro. Jag har haft en dipp-dag idag och har sovit större delen men nu är jag uppe på benen och mår ok. Regnet öser ner, jag sitter inne och knapprar på tangenterna med gott samvete och väntar på en leverans med delicatobollar(tack Jesper).

Tack!

Både igår och idag har jag känt att jag har haft huvudet över ytan. Jag har orkat med livet. Det är svårt att njuta men allt känns åtminstone lättare i medvind. Jag känner ungefär såhär, ju mer jag njuter när jag är glad desto hårdare kraschar jag när jag blir ledsen igen. Idag, just NU är jag glad. Det finns hopp, det finns ljus.IMG_2783 IMG_2818

Jag vill tacka alla er som har tagit er tid att skriva till mig både via bloggen och mail. TACK! Tusen tack för att just DU har skrivit. Jag kan prata med Jesper, min familj, vänner och sjukvård men det är speciellt att komma i kontakt med er som har varit med om samma sak.

IMG_2766 IMG_2815IMG_2749

kärlek!

Jag är som ett svårlöst sudoku

Det är söndag, regnet smattrar mot fönsterblecket och jag har stängt dörren om mig för att få en lugn stund. Veckan lider mot sitt slut och det känns faktiskt skönt att lämna den bakom sig. Det har varit tungt men jag har varit enormt tacksam över att vår familj har ställt upp med barnvakt så jag har kunnat vila. IMG_2584Ester har varit hemma med mig men henne går det ingen nöd på. Hon har sovit, ätit, bajsat, jollrat i vagnen på kvällspromenaderna och sovit.. IMG_2585

Jag mår fortfarande inte bra men jag tar myrsteg framåt. I fredags när barnen hade somnat njöt jag och Jesper av en god middag, tände ljus och såg en bra film. Då kände jag en gnutta glädje men det var med skräckblandad förtjusning. Jag är LIVRÄDD för att jag ska må ännu sämre och falla längre ned dagen därpå. Det är väldigt svårt att njuta när det känns ljusare.

Jag har varit på återbesök hos läkaren för uppföljning. När jag sitter där, mittemot honom och berättar hur jag mår och vad jag tänker känner jag mig som ett svårlöst Sudoku. Han ställer frågor för att nå fram till någon slags diagnos men jag märker att jag inte ger honom de svaren han vill ha. Det känns som att det är komplicerat även för honom, som att det en gåta utan svar. Vår slutsats fick bli att jag bara ska göra det jag mår bra av, sova mycket och släppa ansvaret över barnen på Jesper. När jag vaknar på mornarna hinner jag tänka ”idag ska jag göra det här, det här och det här” och när jag har tänkt klart orkar jag inte ens resa mig ur sängen alla dagar. Just nu försöker jag leva efter mottot: en dag i taget.

h​us D5, entré 4, psykiatriska akutenheten

Jag har varit där tidigare och jag går alltid därifrån i hopp om att jag aldrig ska behöva återvända. Psykakuten. Det känns främmande och ovälkommet. Jag tvivlar på att överhuvudtaget åka dit. Tänker efter en och två gånger. Varför. Varför väntar jag in i det sista? Rädslan över att jag inte mår tillräckligt dåligt, att jag inte plastar och blir hemskickad sköljer över mig. Trots att jag har varit där förut känns det inte det minsta naturligt. Det är nästan så jag tittar mig omkring så att ingen ser när jag kliver in genom entrédörren. Som att det vore en skam att må dåligt. Innanför entrédörren möts jag av ett kyligt och kalt väntrum. Mina tankar ekar och studsar tillbaka från de hårda betongväggarna. Det är som gjort för att man ska må dåligt.

Det gör så jävla ont i mig att det känns som att bröstet ska sprängas. Natten till lördagen ringde jag upp till psykakuten, grät, hulkade och berättade hur jag kände. Jag pratade med en kvinna som räddade mig där och då. Hon lugnade mig, lyssnade och stöttade. Jag fick känna mig liten, omhändertagen och värdefull. Jag tackade henne med hela mitt hjärta varpå hon säger ”men lilla gumman, det är väl klart”, men nej, det är faktiskt ingen självklarhet. Därför är jag så himla tacksam att jag fick prata med just henne. Annars hade jag nog druckit upp spriten jag hade ställt framför mig på golvet, druckit tills jag inte kände mer, tills jag försvann.

Morgonen därpå åkte jag upp till akuten. Jag blev mottagen ganska snabbt, fick göra MADRS-testet och berätta för en sköterska hur jag mådde. Sedan fick jag vänta i två timmar innan jag fick träffa läkaren. Dessa två timmar är ganska, ja, vad ska jag säga.. Jag har känt att jag behöver värme och kärlek men rummen är säkert de värsta på hela sjukhuset. Kala, kalla färger, fastskruvade tavlor.. det går inte riktigt beskriva men det känts som att väggarna ska äta upp mig. Under dessa timmar hinner jag tänka fler gånger att jag ska ge upp, att jag aldrig kommer få hjälp och att jag vill åka därifrån. På något sätt är det nu eller aldrig. Leva eller dö.

Jag har varit där tidigare och jag går alltid därifrån i hopp om att jag aldrig ska behöva återvända. Efter tre timmar lämnar jag akuten. Jag sätter mig i bilen, vrider om nyckeln och åker hemåt. När jag kör på psykiatrivägen får jag en känsla i kroppen som jag inte heller kan beskriva på ett rättvist sätt. Jag har med mig två nya mediciner, en trygg kontakt med läkare och vårdpersonal och det allra viktigaste, ett hopp. En ytterst svag känsla av att det kommer bli bra. Ett litet pirr av att jag är på väg i rätt riktning. På riktigt.

När jag kommer hem känns hoppet borta. Jag försöker förstå Jesper och han mig men vi kan inte mötas. Försöker prata. Försöker få honom att prata. Depressionen gör att vi bråkar, tjafsar och glider ifrån varandra. Ärligt talat har jag aldrig känt att vi är så långt ifrån som vi är nu. Jag gråter på ett osunt sätt och känner hur besvikelsen tar överhand. Det finns ingen annan utväg än medicinering sedan sover jag från 13 till 08 på morgonen därpå. Jesper väcker mig när Ester ska ammas men jag har inget större minne av det.

Kris är bara förnamnet just nu. Jag försöker vara pigg men det går inte. Kroppen protesterar. Både min och Jespers familj var här i söndags av anledningen att vi vill få så mycket hjälp och stöttning det bara går. Jag klagar sällan, biter ihop och vill gärna klara det mesta på egen hand, även det här. Jag vill inte lägga problemet på någon annan. Vill inte vara till besvär men den här gången fungerar det inte så. Då går vi under. Det är inte läge att kollapsa nu, det är det aldrig, men nu känns det extra tungt att vara svag och be om hjälp. Det är sommar, semester, tid att vara glad och göra roliga saker. Jag bet i det sura och gjorde allt för att klara av att ha barnen på egen hand igår. Redan vid frukost kände jag mina krafter var slut men jag höll ihop. Jag vet att Jesper har mycket att göra på jobbet, jag vet att han tycker det är jobbigt att gå till chefen och säga att han måste vara hemma, jag vet att han gärna undviker det. Jag vet att övriga familjen måste jobba. Det är semestertider. Jag vill inte vara ett besvär. Jag vill inte. Jag hatar att må såhär. Det finns inte utrymme för det. Inte nu. Inte sen. Vid lunch kom Jesper hem till mig och barnen. Jag vet inte varför jag hela tiden ska vara så jävla duktig när jag i själva verket bara är ohälsosam som försöker klara mig själv. För min egen skull hade jag varit sjukskriven med barnvakt dygnet runt men för andras skull är jag inte det, för att de ska kunna fortsätta sina liv.

Ines åkte till Tranås igår. Det gjorde så jävla ont att krama henne hejdå, se henne gå, stänga dörren. Det gör så jävla ont att jag inte kan ta hand om henne. Min lilla fina Ines. Jag vet att det här är det bästa för oss båda men det är olyckligt att det måste vara såhär.

Blanka ögon och en darrande underläpp

Den gnälliga bebin, deprimerande mamman, trötta pappan och rastlösa snart-2åringen. Inte den bästa kombon men det finns alltid de som har det värre. Ester har inte haft sin bästa dag i livet idag. Vanligtvis är hon så himla nöjd, somnar när man stoppar in nappen, äter när hon får mat, pratar med sig själv och mobilen(alltså inte Iphone mamma hehe) och skrattar när man pratar med henne. Idag har hon gnällt, spottat ut nappen, varit arg när hon ska äta, svårt att sova, blivit väckt.. lilla hönan. Nu ligger hon i babysittern i  badrummet till ljudet av tvättmaskinen. Alla sätt är bra utom de dåliga.
IMG_2405IMG_2411 IMG_2402
Blanka ögon och en darrande underläpp.

Nu är det fredag och helg tack och lov! Torsdag och fredag har varit tunga att ha barnen och att ens få dygnet att rulla runt. I helgen ska vi nog gå en sväng på stan om jag orkar mig ut annars är planen att vila och ta det lugnt. 

jag hatar det här

Jag frågade min kära Jesper igår ifall han läser min blogg och vad han tycker.. Enligt honom är det en välskriven deppig blogg med en ironi som är svår att förstå, om man ens förstår att det är ironi.. hehe han vägde upp det med att jag formulerar mig bra och att jag tar fina bilder som man blir glad av(hehe 90% av bilderna är ju på hans barn liksom).

Mitt liv är grått och deppigt och bloggen speglas förstås. Det är ju en slags dagbok och när jag inte är på topp spelar jag inte några spel eller låtsas att jag har det bra. Uppenbarligen är det intressant att läsa om båda delar, statistikmässigt sätt. Förra veckan var jag på djupaste botten och kunde liksom inte hantera smärtan. Nu är jag mest off.. Känslorna är svala och jag mår piss för att jag inte känner något. Jag vill vara glad och pigg. Jag vill känna att jag vill umgås med mina fina små döttrar. Orken finns inte. Det gör så jävla ont inom mig. Det känns inte rättvist att skaffa barn och inte orka ta hand om dem? Det känns som att tiden springer iväg och att jag förlorar småbarnstiden, som att jag inte finns.
IMG_2383
Mina sötnosar tidigare idag. Ines läser inredningstidning för Ester och jag dokumenterar.

För att underlätta för mig själv har jag satt upp rutiner för måltider och sovtider som jag försöker följa till punkt och pricka. Det tar emot men om jag ger upp vet jag att vardagen kommer rasa.. ärligt talat väntar jag nästan på att det ska hända. Jag vill skrika ”JAG ORKAR INTE MER!”, lägga mig ned och bara ligga men vad hjälper det. Tidigare idag sa jag till Jesper när jag gick runt i cirklar i köket ”om jag hade varit barn nu hade jag gråtit, grinat och bölat” men det är bara bita ihop. Det känns inte som att det är läge att kollapsa nu, mitt i semestertiden..

Jag vill ta ett glas vin, eller kanske två, tre. Lägga mig ned och dö. Hoppa ut i det fria och låta det bli svart. Försvinna. Jag kommer inte dö, jag vill inte dö men jag känner så. Det vore så skönt. Slippa bördan. Det låter säkert konstigt för dem som inte har varit i samma sits men för er som har varit där förstår säkert vad jag menar. Jag vill inte oroa någon. Mitt hjärta slår för Ines & Ester och jag kommer alltid finnas där för dem. De behöver mig och jag vill vara en del av deras liv.♥ Det kommer bli bra…

Cuero Design

Jag har skrivit om det innan och jag skriver det igen, Cuero Design! För dig som är på jakt efter sköna och snygga möbler är Cuero Design ultimat. cuero designcuero designcuero design
I en framtida villa vill jag ha en fjärilsfåtölj! Så stilrena.abrazo
Nu har vi den här stolen – Abrazo. Idén med Abrazo är att fånga fjärlisfåtöjens skönaste sätt att sitta. I en fjärilsfåtölj tycker de flesta att man sitter bekvämast på diagonalen så den svenska designern och ägare till Cuero Design, Lars Kjerstadius, skapade en ”halv” fjärilsfåtölj som ni ser på bilden ovan.

Abrazo är ett spanskt ord som har betydelsen omfamna/krama och det är känslan man får av denna stol. Man sjunker in i den på ett härligt sätt men för att sitta så skönt som möjligt rekommenderar jag fotpallen till. Vi har ingen fotpall men vi saknar en då vi slänger upp fötterna på bordet istället.. Inte så himla smart med en 2åring som tar in allt man gör och säger.

I samarbete med Cuero Design

Efter solsken kommer regn

Vi har haft strålade väder både midsommarafton och midsommardagen. Nästan olidlig hetta för Ester som har varit nakenfis mestadels av tiden. Ines också men hon har doppat sig i poolen när hon har varit för varm. Idag däremot har regnet stått som spö i backen. Efter solsken kommer regn. Inte mig emot faktiskt.
IMG_2353IMG_2358 IMG_2343Det har varit ett skönt break från vardagen och tillvaron. Jag har haft tankar på annat, haft fullt upp att sysselsätta mig och inte tänkt alls mycket på hur jag egentligen mår. Jag och barnen har hängt hos mamma och pappa och de har hjälpt mig. Så tacksam för att jag har dem. Nu är vi på väg hem igen och jag ångrar nog redan nu att jag inte stannade kvar. Jag känner mig inte tillräckligt stark för att klara det här. Jag vill bara att dagarna ska ta slut när jag är hemma, njuter inte och det minsta känns tungt vilket betyder att allt inte står rätt till. Jag mår bättre och jag tror att jag är på väg i rätt riktning men det är långt ifrån bra. Jag gråter när jag tittar på Ines och Ester, älskar dem så det gör ont och önskar så mycket att jag var en pigg och glad mamma. Önskar så in i helvete att jag kunde må bra för deras skull, min med så klart, men de är värda det bästa.
Jag vill skrika, vråla, slå, ta i allt jag har men jag är bara tom. Jag har inget hopp, tror aldrig att det kommer bli bättre.. Jag har sökt hjälp men jag känner inte att jag blir tagen på allvar. Precis som då. Ännu en gång önskar jag att jag hade brutit varenda jävla ben i kroppen för då hade jag synts, smärtan hade synts och jag hade genast fått professionell läkarvård. Kanske lite extra kärlek.

vi kommer aldrig att gifta oss

Sju sorters blommor under huvudkudden och en dröm om den man ska leva med resten av livet..IMG_2333IMG_2336Jag kommer nog aldrig bli gift! Nästa år har Jesper och jag varit tillsammans i 10 år men fingret är fortfarande tomt. Men vem vet.. han kanske har sparat pengar i 9 år till världens finaste diamant? HA HA IMG_2331IMG_2341Dessutom drömde jag om Zlatan och inte Jesper natten till idag. Jag frågade mamma vad hon skulle säga om jag kom hem och presenterade Zlatan som min nya snubbe hehe tror jag kan glömma det.IMG_2329

midsommarafton

Det blev en fin midsommar trots att vi inte hade några särskilda planer. Dagen har gått i ett och det har känts bra eftersom jag inte har haft så mycket tid att fundera på hur jag mår. Skönt att förtränga och glömma en stund.

På morgonen kröp jag ned i Ines säng efter att jag hade ammat Ester. Vi myste, jag berättade att det var midsommarafton och att vi skulle ha blommor i håret. En kort men oerhört värdefull och härlig stund.IMG_2115Innan lunchen band jag kransar medan resten lagade maten. En midsommarlunch helt i min smak.IMG_2131 Det har varit hiskligt varmt ute idag(termometern visade 26 grader i skuggan) men båda barnen har varit helt fantastiska och glada. Ester har ätit oftare än vanligt med tanke på värmen och Ines har badat i poolen(jag med). IMG_2198IMG_2206 IMG_2217Söta små sommarflickor. IMG_2211 IMG_2222Vi for till stadshuset för att dansa runt midsommarstången och det visste vi redan innan att det skulle bli en hit. Ines hade jätteroligt och ville dansa mer när det var slut. Mamma och jag höll på att dö av värmeslag. Jag är INTE vältränad hehe, blev andfådd av att dansa jungfru skär.

Ikväll har vi grillat och suttit ute i den ljumma kvällen. Vi blev påminda om semestern i Smögen då vi hade liknade värme. Underbart. Det hade vi inte ens vågat drömma om, en riktig sommardag på självaste midsommarafton. Det har varit varmt och full aktivitet hela dagen så nu ska jag sova. Både barnen sover och det tar nog inte ens en minut innan jag jag somnat också.

Ingen midsommar utan midsommarkrans

Vilken varm och härlig dag. Vi har ätit god mat, dansat runt midsommarstången, ätit glass, badat och nu står grillen redo för oxfilé.midsommar
Ingen midsommar utan midsommarkrans.

Glad midsommar på er, vänner, familj & bloggläsare. ♥

Dagen innan och förberedelser

Jesper hade sin pappadag idag så för oss blir det verkligen långhelg. Vi har haft en avkopplande dag utan att göra något speciellt. Tvättat, packat och röjt runt hemma. IMG_2106
De senaste åren har vi firat midsommar i Halmstad men eftersom jag inte är på topp kände jag inte för att åka iväg på midsommarfirande. Vi visste inte ifall vi skulle få plats i stugan så det fick blir såhär. Vi är i Tranås hos mina föräldrar och kommer ha en lugn helg här. Jag mår lite bättre(ta i trä) men målet för helgen är att ta det lugnt utan för mycket inplanerat och mycket vila. Jag hoppas jag kommer ha en bra dag imorgon så jag orkar..IMG_2107-2Vi stannade till på vägen och plockade blommor till midsommarkransarna som jag ska binda imorgon. Tänk att jag får göra två små kransar i år.♥ Jag har letat och hållit utkik efter blåklint och prästkrage men i år får det dessvärre bli klöver i kransen. Det kanske blir fint det med.IMG_2109

förlossningsdepression, en kopp te & vackra klöver

IMG_2023IMG_2014
Barnen sover och det är tyst. Jag dricker en kopp te och tittar ut genom fönstret och knapprar på tangenterna då och då. Jag har svårt att förklara hur jag mår men för er som har varit med om samma sak känns ord överflödiga. Man förstår. Jag känner mig ensammast i världen men samtidigt vet jag att jag inte är ensam, att det inte är så himla ovanligt när man väl börjar tala om det. Den hemska förlossningsdepressionen. IMG_2027Jag ångrar inte en sekund att jag tog mig ut på promenad häromdagen och plockade med mig dessa. Även om jag inte är glad just nu är det i alla fall godis för ögat. En gnutta hemtrevligt i all bråte och skit som ligger slängt huller om buller. IMG_1985
IMG_1987IMG_2032

Barnvakt, Estertid och dagar på soffan

Ines har varit i Tranås sedan i söndags vilket har varit skönt för både henne och mig. Jag vet att hon har det tusen gånger bättre där än vad hon har hos mig just nu. Jag och Ester har haft två dagar i sängen/soffan och hon är nöjd med att göra ingenting i alla fall. Vi snackar, hon ligger i babygymmet, tränar nacken och sover. Igår höll hon låda nästan konstant från 18-23 så jag tror hon tycker det är tyst utan Ines och måste prata lite för henne också.IMG_1821Världens sötaste med pussmärke på magen. Amningskudden kommer till användning vääldigt ofta, inte bara när jag ammar.

Hon har blivit en annan bebis nu igen. Gah vad tiden går fort. Med andra bebisen längtar jag definitivt inte efter nästa steg utan försöker njuta så mycket det går av nuet. Vara i det steget hon är och inte ett framför.

promenad

Jag trodde faktiskt att medicinen skulle verka fortare än den har gjort och tålamodet tryter. Jag tänker att det är en sjukdom och att det kommer försvinna så småningom men flera gånger om dagen vill jag bara ge upp. Jag orkar inte. Jag trampar på samma ställe och kommer ingen vart.IMG_1878-as-Smart-Object-1Jag bad Jesper tvinga ut mig på promenad tidigare idag. Jag gör ingenting om jag inte får en spark i baken och frisk luft brukar göra att jag känner mig piggare. IMG_1906Ester låg i vagnen och pratade för fullt, lilla solstrålen. IMG_1901IMG_1905-as-Smart-Object-1IMG_1929Jag har letat efter nya inspirerande bloggar att läsa och hittade bland annat colorelle. På promenaden tänkte jag plocka med mig en hel drös lupiner för det var så vackert men de var visst överblommade . Några klöver fick följa med hem i hopp om att göra mig lite gladare. IMG_1923 IMG_1925

Gult är fult

IMG_1864-as-Smart-Object-1Jag vet inte ifall livet blev mycket bättre med en färgklick på rutan… Min vardag hade lika gärna fortsatt vara grå haha. Sånt är livet som slarver.

Mamma kom till oss i fredags och passade barnen medan jag och Jesper gick ut och åt på restaurang och spelade en match shuffleboard tillsammans. Det tog emot fruktansvärt och jag hade gärna legat kvar i sägen men jag tänkte också att jag inte skulle ångra efteråt att jag följde med ut. Försöka tänka på annat och ha roligt. Morgonen därpå hade mamma dukat fram frukost, tänt ljus och städat av köket. DET om något är medicin som hjälper. Vad skulle jag göra utan dig mamma?

I fredags var första gången som vi lämnade både barnen och det var ingen big deal. På så sätt skiljer det verkligen från att vara första – och andragångsförälder. Jag är inte besatt av tankarna ”första gången vi.. Första gången hon..” men jag ska också säga att det är tråkigt att jag inte skriver ner lika mycket om Ester som jag gjorde när Ines var bebis. Klassiskt.

I min grå värld

Förra veckan köpte jag en färgburk och målade om en vägg i sovrummet. När vi valde färg första gången var jag inne på en mörkare färg men vi möttes på mitten och jag kände direkt att det blev för kalt. Nu är det desto mörkare och betydligt mysigare.
deseniodesenioI samma veva satte jag upp dessa fina tavlor från Desenio. Också i gråskala. Mitt liv är väl helt enkelt ganska grått just nu. Tanken från början var att sätta upp mina egna fotografier men det blir aldrig av(hela vardagsrummet är fyllt med tomma ramar..) så det här var ett bra alternativ.desenio
Eftersom det inte kostar så mycket att köpa nya posters går det ju faktiskt byta ut motiven då och då om man skulle tröttna. Det gör ganska stor förändring för hela sovrummet. Nu ska jag verkligen anstränga mig och försöka ha sovrummet som en frizon från tvätt, disk, skärp och leksaker.

Jag har drunknat i depressionen

Jag har gjort allt för att hålla huvudet över ytan de senaste veckorna men ännu en gång har jag drunknat i min förlossningsdepression som jag fick efter att Ines föddes. Jag började känna symtom för ungefär två veckor sedan och nu har depressionen tagit över min kropp, tagit över mig, Sanna. Det gick relativt fort från att jag kände mig glad, hade varma kärleksfulla känslor till att bli näst intill känslolös, kall och tom. Depressionen har spridit sig som ett virus i kroppen som tar död på mig. Om jag visste att jag skulle må såhär dåligt hade jag förstås bokat en akut tid hos läkaren men jag trodde inte att det var så brådskade. Lätt att vara efterklok.

Tack och lov(!) vet jag vad det beror på och vem jag ska vända mig till. Gårdagen var ett helvete, på riktigt. Jag hade ett tryck över bröstet som var så kraftigt att jag trodde jag skulle sprängas. Jag tog mig inte ut, kunde inte trösta min älskade lilla Ester när hon vaccinerades för första gången och jag vet att hon lika gärna kan tröstas av sin pappa. Jag behöver(ska?) inte känna dåligt samvete, jag vet så väl, men det hjälper inte att hjärnan är medveten när hjärtat blöder.

Det var vid den här tidpunkten som jag tappade fotfästet förra gången. Det är fortfarande ett öppet sår och känslor som jag får jobba med. Det är tragiskt att jag inte fick ”rätt” start med lillan och tyvärr går det inte göra något åt det. Jag är tacksam och känner glädje över att jag har fått en bättre start med Ester. Nu siktar jag uppåt, försöker ställa mig på benen, bli Sanna, ta hand om Ines och Ester. Det blir verkligen en ond cirkel när jag är i en svacka. Jag orkar inte aktivera mig i barnlek och att gå utanför dörren har inte ens var att tänka på så Ines har varit rastlös, uttråkad och gnällig stackarn. Jag är drivkraften i familjen och när jag inte orkar rasar det mesta samman.